Behovet
av innovativa studielösningar för personer med psykiska
funktionshinder
Under de senaste 20-30 åren har det traditionella paradigmet
för psykiatrisk vård genomgått stora förändringar.
Detta gäller för de flesta västerländska
välfärdsstater. Man går i riktning mot mer lokalt
baserade brukarstyrda verksamheter för psykvård och
psykosocial rehabilitering. De gamla medicinska modellerna har
utmanats av ett tänkande som mer utgår ifrån
människors sociala behov. Holistiska rehabiliteringsmodeller
har utvecklats i syfte att stärka individen i användandet
av egna förmågor. Klubbhuset som koncept för
psykosocial rehabilitering har som mål att nå fullt
deltagande i studier eller arbete för personer med psykiska
funktionshinder.
Samtidigt med detta paradigmskifte ser man hur patienternas
roll inom psykiatrin långsamt förändras. Tidigare
låg vårdens fokus ensidigt på sjukdomsbilden,
men detta har förändrats och i dag vet vårdarna
att patienternas personliga kompetens och styrkor måste
beaktas. Med denna förändrade syn påverkas
också personalens förväntningar på patienterna.
Enligt en aktuell slogan ska man fokusera på ”färdigheter,
inte ofärdigheter!” Personer med psykisk ohälsa
har också tydligare än förut uttryckt sina
önskningar om att få mer och bättre utbildning
och arbetsträning. Man har större förväntningar
än tidigare på arbete inom den öppna marknaden.
Viljan att nå dit uttrycks tydligare i dag.
Enligt en ny rapport från Bob Grove, Jenny Secker och
Patience Seebohm (red), ”New thinking about Mental Health
and Employment” (Radcliffe Publishing, Oxford 2005),
är behovet av arbetsträning och arbetsstöd
akut: majoriteten av alla personer som i perioder lider av
psykisk ohälsa skulle vilja arbeta, ändå är
det bara 20 procent av dem som har någon form av anställning.
För de som har en schizofrenidiagnos ligger arbetslösheten
på 95 procent. Psykiskt funktionshindrade är den
grupp av handikappade som har lägst sysselsättningsnivå.
När det gäller utbildning säger nästan
70 procent att de skulle föredra en kombination av utbildning
och arbetsträning, men endast 18 procent gick på
någon utbildning. Gapet mellan önskad hjälp
och erhållen hjälp och stöd ligger i samma
storleksordning. 51 procent av de svarande säger att
brist på kunskaper och kvalifikationer är det som
främst hindrar dem i arbetssökandet. 54 procent
hänvisar till bristande arbetserfarenhet och 53 procent
pekar på bristen på passande stödåtgärder
(ibid, s 12-14). Rapporten är full av information gällande
idéerna som ligger bakom projektet. Samma sorts brister
finner man i många europeiska länder.
Psykisk ohälsa är vanlig i alla länder. Den
handikappar människor och orsakar mycket lidande. Personer
med dessa funktionshinder blir ofta isolerade, deras livskvalitet
är dålig och dödligheten är mycket högre
än hos befolkningen i övrigt. Man blir ofta stigmatiserad,
diskriminerad och kränkt i sina mänskliga rättigheter.
Psykiskt funktionshinder, socialt utanförskap och fattigdom
är negativa faktorer som samverkar och skapar en ond
cirkel. Inom ELECT-projektet försöker man att bryta
det negativa mönstret och i stället lägga grunden
för goda cirklar. Genom att utveckla särskilt stöd
för utbildning och skapa studiemetoder där den psykiskt
funktionshindrade får assistans i sitt arbete, samt
individuella program som förberedelse på arbetslivet,
förbättrar ELECT-projektet livskvaliteten för
psykiskt funktionshindrade. Man strävar efter att öka
göra utbildning och arbetsträning mer tillgängligt.
Särskilt utformade stödmetoder behövs för
utbildningen av psykiskt funktionshindrade, eftersom de nuvarande
stödmetoderna egentligen är skapade för andra
grupper av handikappade.
|